När du träffat botten, Kom ihåg mig då...

torsdag 7 januari 2010

Jag kom och tänka på en sak här om dagen, jag fyller 25år nästa år. Fine jag fyller sent på året så det är ändå drygt två år kvar men det är ändå nästa år. Och det ger mig för första gången lite åldersångest. Jag har alltid känt att 25år är en bra ålder. 25 vill jag fylla. 25 låter bra och ser bra ut. Men nu vet jag inte. För jag har inte hunnit speciellt långt i livet, inte så långt som jag önskar. Jag har inte gjort så mycket "speciella" saker, inte rest speciellt mycket. Inte sett det som jag velat och vill se ännu. Inte upplevt det där riktigt riktigt fina ännu, Som jag kan tycka att man delvist ska ha gjort när man fyller 25år. Men jag är på god väg iallafall, får tänka så!
Skulle vilja köpa en lägenhet som jag fick göra som jag ville i. Forma och göra den till min. På mitt vis, på mitt sätt. Sätta min stämpel på den. Men den dagen kommer. Och när den dagen kommer hoppas jag att jag har någon mera som kan hålla i stämpeln och stämpla den till våran.

Att inte riktigt veta vad som händer i framtiden kan skrämma mig ibland, jag är en trygghetsmänniska av hög rang och tycker inte om ovisshet och otrygghet. Jag vill veta vad som händer i morgon nu helst och inte i morgon. Jag vill kunna vara beredd på det värsta långt innan och inte sekunderna innan. Men det blir bra. Jag kommer fixa detta. Det vet jag! Jag fixar allt. Det handlar om vilja. Vill man så kan man. Så jävla enkelt är det. Håll händerna över huvudet, så ser du själv hur högt du når.
Det är som styrka, styrkan sitter egentligen inte i musklerna utan i huvudet. I sinnet.

Att få dela ett ögonblick med en annan människa måste vara det vackraste som livet kan ge. Att få dela allt från en liten upplevelse som varar i en sekund till en hel dag som varar i 24timmar med en annan människa som man tycker mycket om. Så otroligt fint så det finns inte ord till det. Jag har haft lyckan att fått spenderat väldigt många sekunder, timmar och dygn med en otroligt fin människa dom senaste 5 månaderna och det gör mig väldigt glad. En person som bara är så där lugn och trygg och fantastiskt fin.
Att andas ett andetag och känna efter kan ibland kännas så jävla bra. Och det gör det!
"Jag vet att du sover
känner värmen från din hud
bara lukten gör mej svag
men jag vågar inte väcka dej nu

Jag skulle ge dej
allting du pekar på
men bara när du inte hör
vågar jag säga så"



Jag förstår det är huvudsaken.