Saknad..

Jag vet, om du orkar att vänta
Jag vet, att det kommer en dag, en plats och en tid, för oss, bara du och jag
Jag vet, jag känner din längtan
Jag ber dig tro på mitt ord, det ända jag vill är att få vara där du är

Långt bort härifrån
Dit jag inte kan nå
Går dina dagar förbi
Men månen ger ljus i en natt utan slut
Försöker att säga

Jag saknar dig och jag lovar, du finns här inom mig

Fjärde dagen..

Nu har jag varit utan nikotin sen i måndags. Alltså fyra dagar. Och dom andra tre dagarna har gått hyfsat. Men idag, fy fan alltså! Har varit helt stirrig hela dagen, mitt hjärta har rusat i väg i omgångar. Hjärtklappning. Var tvungen att googla det..och då stog det så här:

"Abstinens kan yttra sig på flera sätt. Hjärtklappning, sömnlöshet, yrsel, huvudvärk, svettningar, trötthet, ilska, gråtmildhet och ökad aptit är inte ovanligt. En del känner sig rastlösa och har svårt att koncentrera sig. Andra upplever sorg och saknad. Håll ut! Besvären går över efter några veckor. "

Hjärtklappning? Ja. Check!
Huvudvärk? Ja. Check!
Gråtmildhet? Ja. Check!
Ilska? Njaa.. inte så farligt.
Ökad aptit? Nej. Faktiskt inte.
Rastlös? ALLTID! Check!

Besvären går över efter några veckor. NÅGRA VECKOR!!!???!!???!!!??!!! fast det är det väl värt.

Till mig själv:
Jenny du fixar detta! Du är bäst! Du kommer klara detta! Se så bra det har gått dessa fyra dagar. Du klarar det! Så enkelt är det! Tänk på allt snuskigt med snus. SNUSkigt! bläää!!!!


Men jag ska fan klara det. Finns inget val. Det bara är så. Har ju även en liten överraskning att se fram emot om jag fixar det. Och det ska jag! Så är det bara.

Vill känna dina mjuka händer över min hud. Vill dra mina fingrar genom ditt mjuka hår..Vill känna din parfym i min näsa. Vill andas in dina utandningar..

Utan snus sen i måndags kväll. Jobbigt?JA!

Idag har det inte varit roligt! Slutade med att jag gick till apoteket för att köpa såna där jävla tuggummin. Köpte så klart dom starkaste, eftersom jag anser att jag är väldigt beroende. Slutade med att jag stod över toan efter fem minuter och spydde.

Men jag ska fan klara det! Jag ska!! Tack alla som peppar mig!

En vinter vårdag..

Man vaknar på morgonen med en nedstämdhet i hela kroppen. Man vet att man måste men att man inte vill. Varför utsätter jag mig för detta? Vad finns där som är så otroligt viktigt men som inte finns här? Hela mitt liv i stort sett finns ju här. Jag måste verkligen ta tag i detta. Jag orkar inte känna detta. Orkar inte med dessa tankar denna ångest för att man inte finns till när det verkligen behövs..Men det är inte så lätt. Jag trivs så himla bra på mitt jobb. Men då kommer nästa ångest. Jobb vs Bästa vänner/familj. Och bara att läsa den meningen så vet man ju vad som väger tyngst. Och jag vet ju att denna känsla jag har i min kropp just nu, försvinner efter några dagar efter ibland bara några timmar när jag väl befinner mig i huvudstaden. Men huvudstaden är inte the place of my life. Det är bara en tillfällighet som nu har varat i över ett år. Men om Örebro eller någon annan stad i landet kunde vaska fram ett minst lika bra jobb så då drar jag...


Och att se en dröm en otroligt fin, vacker och alldeles underbar människa genom en dator så långt ifrån och veta att jag befinner mig lika långt därifrån är tungt. Man vill bara vara nära. Finnas till på riktigt, intill. Kunna ge en kram när det verkligen behövs. Kunna le, skratta och andas tillsammans. Eller bara nått så enkelt som att bara kunna korsa en gata tillsammans och titta åt varsitt håll så det inte kommer någon bil. Eller att gå och köpa bullar till frukost för att sedan äta upp dom tillsammans. Eller att få dela på ett glasspaket tillsammans...

Nej vi är inte normala. Men vi gillar det..

Om jag ändå kunde visa fysiskt hur mycket jag känner..
För det känns i hela mig..
för dig..

för nån som du så kan jag lämna allt jag har
för nån som du blir hela världen underbar
jag har drömt så många drömmar
kan den här nu bli sann?
med nån som du..

Vi drog till Lund..















För att sedan åka vidare till Åland...




För att sedan åka vidare igen till Motorvägen


Lite myspys


För att sedan avsluta dagen i stallet..
Kolla noga på denna bild..Hästen biter Skumpan i handen..haha
Lite sen i går..




Och sist men inte minst allsång..

Jag har tydligen blivit utmanad av Ellinor till att göra detta. Och jag gör det bara för att det är hon som ber om det ;-)

Regler: Det här är svårare än du tror! Kopiera detta till din blogg, utmana 5 personer och berätta det för dom! Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn. Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord. Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma ord som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar. Lycka till!.
YIIIEEEEAAAAAAAA!!!

1. Vad heter du? Jenny
2. Ett ord på fyra bokstäver: Jäst
3. Flicknamn: Julia
4. Pojknamn: Jonatan
5. Yrke: Journalist
6. Färg: Jordgubbsröd.
7. Klädesplagg: Jeans
8. Mat: Järpar
9. Sak i badrummet: Järnstång kanske..
10. Plats/stad: Jerusalem
11. En orsak att vara sen: Jäsp
12. Något man skriker: Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
13. Film: Järngänget
14. Något man dricker: Juice
15. Band: Jumper.
16. Djur: Järv
17. Gatunamn: Jagaregatan
18. Bil: Jaguar
19. Sång: Jag är hos dig igen..

Men jag tänker inte bolla vidare denna till någon. Jag är snäll ;-)

Men annars så får ju gärna

Sanna

Skumpan

Agga

Och

Lena

göra det om ni känner för det.

Hejsvejs.

Som jag älskar och saknar er!

Efter att ha jobbat två timmar övertid idag med en huvudvärk som gjort att jag har gått och kisat med ögonen sen i morse så kom jag äntligen hem. Dök ner i sängen nästan direkt och somnade..och vaknade nästan 4 timmar senare. Så skönt. Har fortfarande en dov huvudvärk men hoppas den har försvunnit tills i morgon bitti. På lördag smäller det. Då ska jag sluta snusa. Eller försöka iaf. Vill verkligen fast det är grymt gott. Men nu så har jag och två av mina jobbarkompisar bildat en liten pakt. Vi ska klara detta och peppa varandra. Ska sätta ett kryss på sluta snusa/röka schemat som söta Henrik har gjort i ordning på jobbet varje dag från och med lördag. Och varannan dag eller nått sånt ska jag ta ut 80:- och dom 100:- sen ska vi lägga pengarna i varsin burk hemma. Och spara allt. Och jag ska ha mest pengar i burken och mest kryss på schemat. Så ska det bli! I hope. Men vill man så går det...
Nej nu ska jag väl sova. Klockan börjar bli ganska sent..Men inge roligt att sova ensam..
Kom, vi kan stå i fönstret natten igenom och skicka lampsignaler till glomuppen i lägenheten mitt emot.

Ett steg framåt, ett steg tillbaka, två steg framåt, ett tillbaka, ett steg framåt två tillbaka..

Man fäller tårar av saknad, man skrattar till av humor, och man ler till av glädje. Man ser med sina ögon och hör med sina öron. Man försöker visa vad man känner och vad man vill och vad man menar med kroppen, med ens kropps språk, och med ens röst.

Man försöker komma fram till saker, funderar och tänker. Vänder och vrider. Fram och tillbaka.
Man drömmer, man önskar, man hoppas. Man inser, man vinner, och man förlorar. Men man kommer alltid vidare på ett eller annat sett. Tiden passerar och kommer aldrig mera åter. Önskar jag kunde trycka in paus knappen, kunna spola tillbaka. Just nu bara några dagar. Inte mer i tiden..bara några dagar.

Låt mig värma dig. Låt mig finnas till..låt mig få andas intill nära. Ta min hand och visa vägen..
Vägen framåt mot det ljusa, mot det orädda.


Men jag har drömmen kvar som jag haft i alla dagar..men den tar tid som ödet sa..

Mitt hjärta
Ditt hjärta