Ett steg framåt, ett steg tillbaka, två steg framåt, ett tillbaka, ett steg framåt två tillbaka..

Man fäller tårar av saknad, man skrattar till av humor, och man ler till av glädje. Man ser med sina ögon och hör med sina öron. Man försöker visa vad man känner och vad man vill och vad man menar med kroppen, med ens kropps språk, och med ens röst.

Man försöker komma fram till saker, funderar och tänker. Vänder och vrider. Fram och tillbaka.
Man drömmer, man önskar, man hoppas. Man inser, man vinner, och man förlorar. Men man kommer alltid vidare på ett eller annat sett. Tiden passerar och kommer aldrig mera åter. Önskar jag kunde trycka in paus knappen, kunna spola tillbaka. Just nu bara några dagar. Inte mer i tiden..bara några dagar.

Låt mig värma dig. Låt mig finnas till..låt mig få andas intill nära. Ta min hand och visa vägen..
Vägen framåt mot det ljusa, mot det orädda.


Men jag har drömmen kvar som jag haft i alla dagar..men den tar tid som ödet sa..