Du kom upp på mitt minne idag, mer än alla andra dagar dom senaste 18månaderna. Undrar hur du har det där uppe bland molnen, för nu kan du ju gå. Undrar om du hoppar omkring på molnen och behåller all sol för dig själv. För här nere regnar det bara.. förutom hemma i Närke där dom har fått en massa snö. Fast att det är 1,5år sen du försvann så saknar jag dig så mycket. Mer och mer för varje dag som går.. minns dom där småstunderna som då inte var så speciella men som nu betyder så otroligt mycket. Som den där gången då L skulle iväg och bowla tror jag det var, och jag skulle ha dig över kvällen, första gången jag var barnvakt till dig. Och du var så liten då, bara 6 veckor. Och du hade lyckas tappa din ena lilla strumpa någonstans mellan bilen och skumpans lägenhet. Men vi kunde inte hitta den. Så jag tog på dig en av mina strumpor och satte ner dig i bärselen och gick till Maxi och köpte ett par nya strumpor till dig. Hur lilla du somnade i min famn, och jag oxå lyckades somna. Men att jag vaknade av att du nös till.. Och sista helgen jag var barnvakt till dig, minns att solen sken när L kom med dig. Det var i slutet på maj. Och du hade precis blivit 5 månader..du vaknade mitt i natten och var hungrig, jag fixade välling, du somnade om. Och du vaknade jätte tidigt och ville inte somna om, för du var ju pigg. Men jag var så trött, så trött. Så mamma tog dig några timmar på morgonen så jag kunde sova lite till. Om jag hade vetat att det var en av dom sista gångerna jag såg dig så skulle jag aldrig ha släppt dig. Tre veckor senare dog du. Och när jag fick det beskedet på jobbet den morgonen, när jag hörde Emelies röst i luren, och hon sa att du hade dött den morgonen. Så blev allt svart. Men jag var tvungen att vara kvar på jobbet, jobbade till kl 14, och var ledig dagen efter. Minns att Emelie och mamma hämtade mig på jobbet. Och i bilen var det alldeles tyst. Jag sa inte ett ord. Sa ingenting på flera timmar. Kom hem, gick ner till slänten på gräsmattan och kollade ut över ängarna. Det var jätte varmt ute. Men jag bara satt där, och grät och grät. Och den närmsta veckan efter den dagen minns jag inte så mycket utav. Mer än att jag satte mig ned i duschen en kväll och mina tårar inte kunde sluta rinna, tror jag satt där i timtal. Somnade med tårar i ögonen och vaknade med dom. Ett stort tomrum, som ingen ingen ingen kommer kunna fylla igen finns i mitt hjärta. Du har mitt halva hjärta med dig i din grav, och jag har ditt hänger på mitt gamla rum hemma hos mamma. Jag saknar dig..
Och att jag vet att det snart är en till, En som har funnits med i mitt liv sen jag föddes, snart kommer försvinna, gör ont...