När du träffat botten, Kom ihåg mig då...

lördag 20 juni 2009

I gave up dreaming for a while

Ta en tur över sundet, blunda och andas med magen och känna att man finns till, känna den där känslan som gör så det pirrar till magen, som gör att man ler samtidigt som det svider till i smilgroparna, smilgroparna som befinner sig under munnen inte vid kinderna som på andra..
Om idag inte var en ändlös landsväg, man drömmer drömmar som aldrig förr, drömmar som man aldrig drömt innan, drömmar som man aldrig drömmer igen, drömmar som fanns, drömmar som finns. Tankar som befinner sig. Om man fick höra hjärtat sakta slå, tätt in till ..då kan jag bli den jag var igår. Som att bli insläpad i helvetet av paradiset. Som att vara en meter från att trampa och eventuellt bli biten av en huggorm. Hjärtslagen som ökade är fortfarande kvar i samma takt fast det gått tid..
Att älska.
Det är en del.





Inga kommentarer: