Att stå och känna hur kylan biter sig i under huden millimeter för millimeter och samtidigt känna hur delar av kroppen sakta börjar domna bort är inte kul. Man gör allt för att borra in sitt ansiktet i luvan och i halsduken, men inget hjälper. Man ser den glittrande snön med sina trötta frostade ögon som bara vill blunda sig bort till en annan värld.
En annan värld där två andra händer värmer ens kropp, där ett leende gör en varm i hela kroppen och där ett skratt gör så det känns som ett lugn i kroppen..
En smekning på ens kind som gör att all kyla försvinner..
Man kan kalla det för känslor, man kan kalla det för lycka. Men det heter kärlek.
En kärlek som gör att ett isande kallt Sverige blir varmt i en människas hjärta.
Jag tänker, jag finns här, samtidigt som jag finns där. Där hos dig, och värmer dig när du fryser med mina finaste kärleksfullaste tankar. <3