När du träffat botten, Kom ihåg mig då...

söndag 4 april 2010





Spring inte, Låt inte tyngden i kroppen flyga fram genom gruset, samtidigt som det sparkar småsten med tårna..
Göm dig inte för det som kommer, öppna dörren och andas det där andetaget som du längtat efter hela dagen istället.
Att bli vilsen i en sång är lätt, att bli vilsen i ett liv är ännu lättare. Att virra bort sig i tankar och inte hitta ut igen..
Att blunda och se en bild framför sig för att sedan öppna upp ögonen och se något helt annat. Det är vilseledande.
Kärlek är något vackert, någonting som man får av något eller någon som man bryr sig om.
Kärlek kan vara ett litet leende till ett hjärta i någon annan persons hand. Eller något så litet som en fjäril som flyger och snuddar vid ens kind...

"Har du vandrat dom tomma stegen
utmed orons kanaler
Har du kastat några stenar i djupet
och sett dom singla ner i spiraler

Jag tror på duvan som vet vart den ska
Jag tror på godhet och bättring
Jag är en barkbåt
Som driver mellan grenar och stenar
och en nattfjäril är min besättning
Inga vakter vid porten
Inga hänglås vid grinden
Bara rösten som kallar
i den evigt viskande vinden
"







Inga kommentarer: