När du träffat botten, Kom ihåg mig då...

lördag 24 januari 2009

Allt är så grått ute, ungefär som ett grått papper!
Gräsmattan ser så död ut, träden så nakna, löven som ligger på marken ser ledsna ut eftersom att dom har ramlat ifrån de nakna trädens armar rakt ner på den döda gräsmattan., Molnen ser så sorgsena ut, ungefär som en ledsen människa som bara väntar på att få släppa ut allt regn, allt regn på alla människor som finns där nere..Allt är tyst, det enda jag hör är Lasses fina röst som låter som kärlek i mina öron, ibland blir vissa toner så höga så man rycker bakåt, huvudet rycker sig bakåt emot stolen som jag sitter på. Bakåt, Bakåt, Bakåt...
Det enda man ser är människor som går ute på gatan, dom går för att benen skriker efter motion, kanske borde man gå men vem vill gå när vädret är som det är?
Jag hör ingenting som skriker mina ben och min kropp är helt tyst, ingen motions röst som skriker, Ingenting allt är så tyst.
Borde man gå? gå tills man inte kommer längre.
Eller borde man inte?

Vad borde man?
Borde man skaffa sig ett liv, har man ett liv? Vad borde man göra med livet som man har om man har någonting vill säga.....
Vad har du? Vad har jag? Har vi någonting? Jag vet inte..Vet du? Vet någon?
Vad är det man ska veta? Jag vet iallafall inte alls vad jag pratar om just nu. Så god natt!


2 kommentarer:

Anonym sa...

Ja men jag håller med dig till 100% gumman!! Puss

Yehnny sa...

Vem är anonym?? :)