Så ta min hand - vi har varann

Tillsammans har vi universums leende.

dyraste i världen.

Faster älskar dig mest av allt!

J S D S J M.

Ännu en vecka har snart gått till sitt slut. Fredag i morgon och en vecka sedan man gick och väntade och väntade på att klockan skulle bli runt 14 tiden och den fina skulle komma till huvudstaden. En helg kom och den helgen gick alldeles för fort, fast den på ett sätt gick långsammare än dom andra helgerna vi haft tillsammans. Helgen bestod bland annat att se den vackra sittandes på en vit bänk ock vänta på mitt jobb. Tänk, väntades på MIG, på MITT jobb. Känns som en dröm jag vet. Men dock väldigt sann. Och av två biljetter på raden längst bak med två platser närmare varandra än dom andras platser till Marley and me, Och en lyckokänsla och en närhetskänsla som jag inte trodde skulle infinna sig innanför min lägenhets väggar. Vill som vanligt bara stanna tiden och aldrig pausa upp den igen. Önskar jag hade den superkvinnokraften att kunna pausa tiden när jag själv önskade det. När tiden är så där extra extra fantastisk underbar som den bara är i bland. Söndagen kom och tårarna rann, jag ville inte att det skulle ta ett slut igen, att avskedet skulle infinna sig ännu en gång. Men det gjorde det. På perrongen, 16.15, en hand på ena sidan tågrutan, en hand på den andra. Ett rullandes tåg, ett tåg på väg 58mil nedåt i landet. 58mil, där varenda liten mm av varje meter och varje meter av varje kilometer känns. Känns innanför huden. Nu så här nästan en vecka senare så går man inte och väntar runt kl 14, för man vet att man inte kommer kunna somna tillsammans denna helgen sida vid sida, den vita bänken vid jobbet är vit och ful. Inte alls lika vacker som med den vackra sittandes på sig, biobiljetterna ligger avdragna och använda på byrån, och lyckokänslan och närhetskänslan som infann sig mellan min lägenhets väggar är 58mil bort. Men som nu på ett sätt är närmare än någonsin, Som bara är 15nätter bort..vackra.. Och att det ska bli oerhört vackert väder i helgen då jag ska jobba, men som egentligen är min lediga helg gör mig ingenting. Jag struntar i det. För inget väder i världen är lika vackert som du! <3.>

Som en dröm.

Fiske

Empis och jag tog våra fiskespön under armen och tog bussen till Flatenbadet för att fiska. Eftersom vi skulle ta oss till en klippa som låg på andra sidan campingen så tog vi oss en promenad genom en stor skog..och mitt i denna stora skog så stog det helt plötsligt ett tält mitt ute i ingenstans. Med nått slags hemmabyggt nät över sig, och utanför tältet stog det en väska..Vi blev livrädda och sprang typ därifrån. Skogen på andra sidan, det var den vi traskade igenom. Jobbigt värre.

Väl framme vid våran klippa så började vi dagen med att äta frukost. Gott värre!


Och Emma hade högläsning ur tidningen.

På väg tillbaka ca 4 timmar senare så stötte vi på en stor äcklig orm. Efter den upptäckten så kollade vi vart vi satte varenda steg på tillbaka vägen..Vilket gjorde så Emma ramlade på rumpen nerför en slänt..haha

Vi passade självklart på att dra en pose.

Men det bästa förutom att umgås några timmar med Emma och att fiska var nog denna busshållsplats.. PUNGPINAN. Roligaste på länge!

2 nätter

Tre Nätter.
Sen är kärleken närmare än någonsin!

En helg i bildform..

"Jag är hög nu sen den dagen när du kom
Ja, jag är hög nu och kan inte somna om
Och jag undrar om jag nånsin ska nyktra till nån gång
Med dig, med dig, med dig

Det sägs att kärlek lovart stort men håller tunt
Du kan kalla det förnuft men aldrig sunt
Det är sagt av nån stackare som aldrig ramlat runt
Med dig, med dig, med dig"/L.W.

Ett obehagligt djur. Det är vår! <3

Funderingar, tankar som gnager i ens huvud. Från den ena hjärnhalvan över till den andra och tillbaka och så håller det på. Ska det vara så här? Det är frågan jag ställer till mig själv varje dag. Men får inget svar. Inte hittills iallafall. Minns tillbaka, tänker framåt. Saknar och saknar inte.
Vissa dagar mera vissa dagar mindre. Ibland ljust, ibland mörkt. Antingen eller.
Man inbillar sig saker, tänker saker som man inte borde tänka. Fast man gör det ändå. För man är aldrig 100% säker. Ovissheten finns ALLTID där, gnager från den ena sidan till den andra i hjärnan. Kanske beror det på min osäkerhet, på vad som finns i bagaget som får mig att tänka dessa tankar.

Och sen denna ofantliga saknad man går omkring med. Som ett tryck över bröstet, gör att det är svårt att andas. Man försöker fokusera, men det är svårt. Svårt när allt är som det är. Svårt när jag sitter här. Och alla andra sitter där. Det händer att jag känner mig nedstämd och ledsen och grå. Men det är sällan som jag känner mig svag. Men nu känner jag mig svag. Riktigt svag. Känns som om tiden i mitt liv inte räcker till för alla som jag vill ge den till. Hatar att prioritera. Men nog om det!

Gaaahhh denna jävla saknad gnager hål i min kropp! I varenda lite del, varenda liten vrå, varenda liten sekund!

Nej nu ska jag åka till jobbet och koppla bort allt detta en stund.

Kär. men absolut ingen lek. vill vara bara ett hjärtslag ifrån på riktigt.

All världens glass..

Vi grät när jag tog tåget upp till Stockholm

"för nån som du blir hela världen underbar"

Flera dagar har gått.. Jag är fortfarande snusfri. Har haft en helt underbar helg i Skåne med den underbaraste. Nu sitter man här med en massa saknad tillbaka. Längtan efter..
längtan efter dig.. Som förövrigt fyller år idag. Hipp Hipp hurra hurra hurra på din födelsedag.

Träffade mamma och min ena kusin en sväng i går och en sväng idag. Trevligt värre. Och vädret idag och igår har varit helt underbart! Mera utav det tack.

Orkar inte skriva mera idag, är så himla trött.
Men jag läggar upp några bilder.

Jag satte mig en stund på balkongen i myströjan

Stockholm är vackert när solen skiner.

Mjau.
Mamma, jag och kusin. Verkligen ett lyckat kort. Eller inte!
Jag och Mamma. Mamma som förövrigt var lite sliten tror jag efter deras dygnskryssning.



Jag bjuder på fulbilderna på mig denna dag! Bara för att det är 2 april.

Idag kom jag på en sak..får se hur det blir efter sommaren...just nu känns det rätt iaf.