Att känna längtan, som man brukar se i andras ögon i sina egna. Att vilja vara där, att önska, att hoppas. Som att stå på ett högt berg och titta ut över kanten, och känna den där känslan som kommer i ens kropp, känslan av rädsla av att falla utför..
Det finns bara en av mig, det finns bara en som kan ta mina beslut, det finns bara en som kan välja vad jag vill, och det är jag själv. Ingen annan. Så jag måste fan ta mig i kragen och försöka reda ut vad jag vill, hur jag vill ha det, och hur jag vill känna.

Har bott i nya lägenheten i en vecka ungefär nu, och jag trivs faktiskt helt okey. Jag har fått ordning på det mesta och det är mysigt. Och jag önskar att hela min familj kunde komma upp och hälsa på snart..Så dom får se hur jag har det, hur jag lever nu. Det är ju bara mamma och lillebror som varit här, eller här i den gamla lägenheten. Just nu lever jag mitt liv utan både micro och tv. Och det funkar faktiskt riktigt bra. Micron gör det samma. Jag värmen maten i en gryta. Och det lilla jag ser på tvn, kan jag kolla på datorn när jag själv känner det. Grannarna har jag knappt märkt av, tanten som tydligen brukar bjuda på whiskey på balkongen har jag pratat lite med i trapphuset dom andra har jag inte sett. Men det ska tydligen bo två tjejer i den andra lägenheten ;-) Graaaww..

Nu har jag inte så mycket mer att skriva just nu. Orkar inte.

Whit love/ J.