Vilseheten skrämmer mig inte längre, man kan gå gata upp och gata ned och låta skenet från gatulamporna visa vägen på ens väg genom sina tankar..
Låt skorna sparka på höstlöven så dom virvlar sig i vinden som blåser i ryggen..
Slut ögonen och dra ett djupt andetag, det du känner är hösten, en bitande kyla på morgonen som frost på ett grässtrå..
Skrik och låt din röst studsa som ett eko mellan husen..
Låt luften som kommer ur dina lungor bilda små moln av imma alldeles intill..
Ta ditt finger och måla ett hjärta av det finaste slag i luften..i din luft.
Din luft som blandas med min luft när jag andas intill dig..
Låt lyckan i dina steg följa dig hem..

Jag lät det brinna, ord i en trasig pappersmugg..