Till dig..

Jag vet att jag hellre vänder mig om och springer än att stå kvar och säga vad jag tycker. Jag menar det inte. Jag vill stå kvar, men jag ska bli bättre på det. Det har du mitt ord på. Jag vill möta din blick i varje ord jag säger, i varje andetag jag tar. Jag vill stå där intill dig på ett sätt som bara jag kan göra. Jag vill hjälpa dig andas när du får det svårt, jag vill hjälpa dig att gå när benen inte bär längre, jag vill hjälpa dig att se där du fått smågrus i dina ögon. Jag vill finnas där intill dig på ett sätt som bara en person i världen kan göra.
Jag ska viska i ditt öra när ditt huvud värker. Jag ska kyssa din panna när du har feber och kyssa din kropp när den inte orkar.
Allt jag ser, allt jag hör, din röst din blick ditt skratt, du har ögon som berusar en natt.
Jag längtar tills vi bor under samma tak, jag vill bygga ett liv med dig. Pusselbit för pusselbit tills pusslet är fullt och då vill jag börja om på ett nytt pussel med dig. För du är bitarna till pusslet i mitt liv.
Jag vill vakna upp varje morgon och bländas av ditt leende. Jag vill dela det mörka och det ljusa med dig. Torka tårar av sorg och glädje från dina kinder.
Jag vill bromsa in dig när du rusat i väg, jag vill ge dig kraft till att orka när du tappat lusten.

Jag vill se vintern och snön falla ner från skyn, jag vill se våren slå ut på ängarna, jag vill se sommarfina fjärilar flyga och jag vill se höstbladen på träden falla av tillsammans med dig.
Jag vill upptäcka platser jag aldrig upptäckt innan med dig, Jag vill uppleva känslor jag aldrig upplevt innan med dig vid min sida.

Du finns i varenda del i min kropp, i mina lungor som jag andas med, i mitt hjärta som slår för att jag ska kunna leva.


Du är resan som jag velat ska ta fart
Du är gåtan som jag aldrig löser klart
Du är början på nåt nytt och nånting underbart

För mig, för mig, för mig

När hösten kommer och tiden gått för fort
När allt känns på rutin och redan gjort
Ska jag samla mina krafter och göra nånting stort
För dig, för dig för dig

Jag är hög nu sen den dagen när du kom
Ja, jag är hög nu och kan inte somna om
Och jag undrar om jag nånsin ska nyktra till nån gång
Med dig, med dig, med dig.

Att spendera timmar, minuter, sekunder och hundradelar intill.
Att andas i samma takt i varandras luft i samma tid är det finaste som finns.
JAG ÄLSKAR DIG ♥

"Har du vandrat dom tomma stegen
utmed orons kanaler
Har du kastat några stenar i djupet
och sett dom singla ner i spiraler

Jag tror på duvan som vet vart den ska
Jag tror på godhet och bättring
Jag är en barkbåt
Som driver mellan grenar och stenar
och en nattfjäril är min besättning
Inga vakter vid porten
Inga hänglås vid grinden
Bara rösten som kallar
i den evigt viskande vinden"

Jag saknar henne redan innan vi kysst varandra hej då dom där minuterna som går så oerhört fort på tågstationen. Jag saknar hennes mysiga ord intill mitt öra när jag somnat..Dom där varma mysiga kramarna och den där härliga närheten som hon ger mig får mig att tassa runt på små mjuka moln och le, le med det största leendet. Att bara få bära på lyckan av att få ha henne i min närhet ger mig gåshud. Ett litet sms ifrån henne kan göra hela min dag. Ett mysigt morgon sms eller ett fint godnatt sms skapar en harmoni i min kropp som kan jämföras med den finaste glassen som finns i hela världen och lite till. Jag önskar och hoppas att hon kommer finnas kvar där även i morgon när jag vaknar och morgonen efter det..För att hon får mig att må bra. Hon får mig att vilja visa så mycket kärlek. Mer än jag någonsin vågat visat någon annan innan. Att få äran att få mötas av dom där vackra ögonen och det där fina leendet som hon har när jag kommer hem från jobbet gör mig nästan tårögd nu när jag tänker på det. Hon är underbar! <3

Att stå och känna hur kylan biter sig i under huden millimeter för millimeter och samtidigt känna hur delar av kroppen sakta börjar domna bort är inte kul. Man gör allt för att borra in sitt ansiktet i luvan och i halsduken, men inget hjälper. Man ser den glittrande snön med sina trötta frostade ögon som bara vill blunda sig bort till en annan värld.
En annan värld där två andra händer värmer ens kropp, där ett leende gör en varm i hela kroppen och där ett skratt gör så det känns som ett lugn i kroppen..
En smekning på ens kind som gör att all kyla försvinner..
Man kan kalla det för känslor, man kan kalla det för lycka. Men det heter kärlek.
En kärlek som gör att ett isande kallt Sverige blir varmt i en människas hjärta.
Jag tänker, jag finns här, samtidigt som jag finns där. Där hos dig, och värmer dig när du fryser med mina finaste kärleksfullaste tankar. <3

Jag kom och tänka på en sak här om dagen, jag fyller 25år nästa år. Fine jag fyller sent på året så det är ändå drygt två år kvar men det är ändå nästa år. Och det ger mig för första gången lite åldersångest. Jag har alltid känt att 25år är en bra ålder. 25 vill jag fylla. 25 låter bra och ser bra ut. Men nu vet jag inte. För jag har inte hunnit speciellt långt i livet, inte så långt som jag önskar. Jag har inte gjort så mycket "speciella" saker, inte rest speciellt mycket. Inte sett det som jag velat och vill se ännu. Inte upplevt det där riktigt riktigt fina ännu, Som jag kan tycka att man delvist ska ha gjort när man fyller 25år. Men jag är på god väg iallafall, får tänka så!
Skulle vilja köpa en lägenhet som jag fick göra som jag ville i. Forma och göra den till min. På mitt vis, på mitt sätt. Sätta min stämpel på den. Men den dagen kommer. Och när den dagen kommer hoppas jag att jag har någon mera som kan hålla i stämpeln och stämpla den till våran.

Att inte riktigt veta vad som händer i framtiden kan skrämma mig ibland, jag är en trygghetsmänniska av hög rang och tycker inte om ovisshet och otrygghet. Jag vill veta vad som händer i morgon nu helst och inte i morgon. Jag vill kunna vara beredd på det värsta långt innan och inte sekunderna innan. Men det blir bra. Jag kommer fixa detta. Det vet jag! Jag fixar allt. Det handlar om vilja. Vill man så kan man. Så jävla enkelt är det. Håll händerna över huvudet, så ser du själv hur högt du når.
Det är som styrka, styrkan sitter egentligen inte i musklerna utan i huvudet. I sinnet.

Att få dela ett ögonblick med en annan människa måste vara det vackraste som livet kan ge. Att få dela allt från en liten upplevelse som varar i en sekund till en hel dag som varar i 24timmar med en annan människa som man tycker mycket om. Så otroligt fint så det finns inte ord till det. Jag har haft lyckan att fått spenderat väldigt många sekunder, timmar och dygn med en otroligt fin människa dom senaste 5 månaderna och det gör mig väldigt glad. En person som bara är så där lugn och trygg och fantastiskt fin.
Att andas ett andetag och känna efter kan ibland kännas så jävla bra. Och det gör det!

"Jag vet att du sover
känner värmen från din hud
bara lukten gör mej svag
men jag vågar inte väcka dej nu

Jag skulle ge dej
allting du pekar på
men bara när du inte hör
vågar jag säga så"

Jag förstår det är huvudsaken.

Dagen är här stig upp ur säng
Gnugga natten ur blick
Jag vet att du hellre vill ligga kvar och det önskar jag
också vi fick
Dagen är lång men dagen följs utav natt
Då ska vi mötas igen och jag lovar dig att
Natten skyddar de älskande, så var inte rädd
Då dagen är slut kom till min bädd
Då dagen är slut kom till min bädd

Nyss då jag sov, sov jag så djupt
Det är riktigt och sant
Men hjärtat i bröstet vakar för dig,
det bultar det bankar markant
Sömnen är djup men hjärtat vakar ändå
Hör du det bulta, hör du det banka och slå
Natten skyddar de älskande, som flyr till varann
Då dagen är slut kom hit om du kan
Då dagen är slut kom om du kan

Då ska jag hedra dig, som du hedrar mig
Med kyssar av de slag
som världen sällan sett
Då ska jag hedra dig, som du hedrar mig
Genom att kyssa dig, varm och mätt
Ingen som du får mig att tro,
för du har givit mig hopp
Vore det inte för dig
skulle jag aldrig nånsin gå upp
Dagen är lång,
men dagen följs utav natt
Då ska vi mötas igen och jag lovar dig att
Natten skyddar dom älskande,
som flyr till varann
Då dagen är slut kom hit om du kan
Då dagen är slut kom om du kan
Natten skyddar de älskande, så var inte rädd
Då dagen är slut kom till min bädd

Då dagen är slut kom till min bädd<3

Kom och lägg din kind mot min

dröm om oss om du somnar in

jag är här hos dig. <3

Säger allt.

Vilseheten skrämmer mig inte längre, man kan gå gata upp och gata ned och låta skenet från gatulamporna visa vägen på ens väg genom sina tankar..
Låt skorna sparka på höstlöven så dom virvlar sig i vinden som blåser i ryggen..
Slut ögonen och dra ett djupt andetag, det du känner är hösten, en bitande kyla på morgonen som frost på ett grässtrå..
Skrik och låt din röst studsa som ett eko mellan husen..
Låt luften som kommer ur dina lungor bilda små moln av imma alldeles intill..
Ta ditt finger och måla ett hjärta av det finaste slag i luften..i din luft.
Din luft som blandas med min luft när jag andas intill dig..
Låt lyckan i dina steg följa dig hem..

Jag lät det brinna, ord i en trasig pappersmugg..

Viska..

Viska intill mitt öra, låt dina läppar forma ord som betyder något som gör så huden knottrar sig längst min ryggrad. Forma dina läppar till små hjärtan som viskar så nära intill mitt öra så läpparna försiktigt snuddar vid min öronsnibb som gör så mina läppar ler..
Snudda vid min hand med din hand och dra med dina naglar längst min handflata över min underarm, så det känns som välbehag längst hela min kropps utsida..
Låt dina tänder försiktigt snudda vid min underläpp när du kysser mig så där passionerat så det känns i hela min kropps insida..

Viska i mitt öra när du är rädd så ska jag skydda dig med mitt liv, med min själ, med mina andetag och med mina hjärtslag. Viska, så hör inte dom andra. Viska..

Låt oss dela skrattet, låt oss dela glasspaketet..
Låt oss dela salivet, låt oss dela livet, låt oss dö vid varandras sida hand i hand tills den sista sekunden. Håll sen min hand hårt när vi vandrar intill varandra över till den andra sidan. Låt mina fingrar flätas hårt med dina. Lägg ditt öra mot mitt hjärta och lyssna, det du hör är mina hjärtslag som slår för dig genom livet..och lite till..

Titta upp mot himlen och se mot stjärnorna jag är där, ser på dig med mina glänsande ögon och smeker din fina kind med min mjuka hand, tillåter mig att dela mitt leende tillsammans med dig. Låt mig få vara den där styrkan, få vara den där helheten och tanken för dig. Låt mig få bära dig när du är svag, hoppa upp på min rygg så går jag för oss båda.Jag vandrar med stolta steg, Jag orkar om jag vill, och jag vill. Låt mig ta din hand och låt oss vandra genom livet, vandra tillsammans genom livets sorgedagar, livets glädjedagar och livets lyckorus. En smak av perfektion.. Vinden viner tiden står still Fåglar flyger hur dom vill, likaså du..Stängda dörrar öppnas till, Öppna din dörr och säg att du vill ha mig där, jag vet inte om jag stannar kvar där eller om jag går ut, rakt ut genom dörren.. Det är en risk som jag tar jag. En människa kan vara som solen som bränner, som en gatulampa på den mörkaste väg som lyser upp framför ens fötter som lyser upp ens väg genom livet.. se nu hjärtat jag kan va din bästa vän, jag håller om dig och håller upp dig om igen, om igen. Diamanter är dyra, men dom kostar inte mer än kärleken. För kärleken har inget pris, det har alla priser i världen plus lite till. Alla tårar, alla känslor och allt och lite till.. Jag ska alltid stå bredvid. En smak av perfektion..ända ut i fingertopparna..




Alltid en del..en del av mig.

Att ha sin själ och sitt hjärta på en annan plats än där kroppen befinner sig är nog inte det skönaste i livet..Det är inte det man vill prata om, inte det man vill se eller känna. Så man puttar bort det åt sidan och tänker på annat, men det går inte. Det finns där. Det bara är så. Man kan inte hjälpa det hur mycket man än inte vill..Man försöker slänga sig ut från ett berg och hoppas på att kunna flyga..Ibland flaxar ens vingar iväg med en och låter en sväva bland molnen med en känsla av lycka och välbehag i kroppen, ibland inte och då landar man platt på huvudet. Och börjar blöda, men inte ur näsan utan ur hjärtat, av en viss anledning..

Att måla världen med kärlek med en pensel av det finaste guld som moder jord har tillverkat vore på sin plats här i världen. Att få se alla människor som förtjänar det lyckliga utan ett endaste bekymmer som tynger deras stora hjärtan vore som att få dela en solnedgång och en flaska champagne av den finaste sort tillsammans med en vacker människa med ett hjärta av rent guld. Ett hjärta som inte är utblandat med en massa små smutsiga sandkorn. Alltså alldeles alldeles underbart.
Att få vara det där trädet, och få känna den där vinden ute heden, vid floden som rinner mot dalen att få vara visionen som ser allt klart utan imma på hornhinnan..Det vore något. Att få vara en hjälpande hand och en ork. En fin känsla som smeker som en varsam hand på det där rena hjärtat av det finaste guldet som befinner sig en bröstkorg in..

Allt som jag skriver har en tanke bakom sig, det är inte bara ord som blidar en massa meningar som går att läsa. Någon kan känna igen sig, någon inte alls. Meningarna är nog väldigt otydliga och förvirrande men kom till mig om du vill ha svaret, jag har det. Kanske jag vill säga svaret till just dig, kanske inte. Förmodligen inte. Men man ska aldrig säga aldrig.

Vi ses igen

Om dagen gryr

Vi ses igen

Om natten flyr

allting i livet handlar om ett om.

Känn er viktiga..

3e dagen med feber. Och mitt i detta kom Lasses nya låt och den gjorde mig glad. Plus att jag idag fick reda på att jag får bo kvar i min lilla lya i minst ett år till! :D

Jag är där, jag går med dig, genom mörker och hällande regn..

Regnet öser ner utanför fönstret. Detta med Svensk sommar är något jag inte riktigt förstår mig på, ska vi vara nöjda med 3 veckor av fint väder av en sommar som är minst 14 veckor? Nej jag är då INTE nöjd! I morgon kommer skumpisen hit, då blir det att packa in tält, och sovgrejer och alkohol i bilen och dra iväg. Vart vet vi inte riktigt, vi åker mot solen har vi sagt. Synd bara att du inte kunde följa med. Men det kommer fler gånger och vi ses ju ändå om några veckor..Får hoppas på att det inte regnar i helgen bara. För då blir det jobbigt..jävligt jobbigt!
Var och hälsade på pappa på sjukhuset idag, jag tyckte han såg piggare ut men det tyckte inte dom andra så jag tyckte nog fel. Hoppas dom hittar felet snart. Operationen gick iaf bra som tur var.

Har varit otroligt nyttig dom senaste 2 dagarna, och målat om två rum hos päronen. Blandannat toaletten där jag även målade en gullig liten väggmålning :) Finfint. Mamma blev nöjd och det är huvudsaken.

Har försökt att inte känna så mycket den senaste dagen, kopplat bort den ena och kopplat fram det andra. Och det har funkat LITE faktiskt...kanske finns ett ljus i tunneln långt långt långt därborta ändå..Men det känns ju fortfarande sjukt sjukt sjukt jävla mycket.
Men varna mig när det bränns är du snäll..

"Men bara om min älskade väntar
Om jag hör hennes hjärta sakta slå
Bara om hon låg här tätt intill mig
Kan jag bli den jag var igår.."

jag ÄLSKAR dig! Med varenda känsla i min kropp!

Mad world.

Aldrig innan har det känns så rätt men ändå så oerhört fel i min kropp. Aldrig innan har det gjort så ont på detta sätt som det har gjort och delvist fortfarande gör. Aldrig har jag varit så säker på vad jag har känt i min kropp som då och delvist nu. Men jag kan inte göra någonting. Jag försöker att glömma, minnas det fina med ett leende och må bra utav det. Men det är svårt, när det är det jag tänker mest på. Det finns liksom där fast jag inte riktigt vill. Jag trodde det skulle vara lättare än vad det är. Men det är verkligen inte lätt. Inte någonstans.
Vill dunka huvudet hårt mot väggen och hoppas på att det man känner försvinner.
Jag vet vad jag skulle må absolut bäst utav, men jag kan inte göra det. Går bara inte. Finns inte på världskartan. Men det ordnar sig. Det gör det väl alltid? Eller?. Jo det är klart. Vill man så går det. Men då gäller det att veta vad man verkligen vill..Gör du det? Gör jag det? Gör hon intill det? Det är frågan. Bara du, jag, vi och hon intill har svaret på det. Om ens jag, du, vi och hon har det.
Jag har aldrig känt mig så här nedtryckt i ett par skor innan, Vet inte om det funkar. Kanske lika bra att kliva ur skorna och gå vidare, vidare åt det motsatta hållet.
Men man vill liksom känna den där välbehövliga varma kramen och höra och läsa dom där små fina orden. Som bara är ord. Som ibland säkert inte betyder speciellt mycket, MEN som ändå betyder så mycket. Om inte mest.

Men jag har iallafall otroligt fina minnen i mitt hjärta. Och dom kommer alltid sitta kvar där, hur mycket tiden än går och hur mycket man går igenom i livet så kommer dom sitta där. Det är jag helt säker på. För älskar man någon, så gör man det på riktigt! Och jag älskar!




Just nu känns varenda liten del i min kropp, min röst är hes, mina händer småskakar och jag kan inte le. Allt känns bara skit och gör ont. Oron sitter där rakt på en. Med sina 59493049493838 ton. Varenda litet gram har satt sig rakt på mig. Och jag skakar. Min andning går i otakt Jag är totalt jävla livrädd. Mina ben är svaga och jag är verkligen rädd. Verkligen verkligen rädd. Jag känner mig som ett litet litet barn. Och jag vill bara krypa upp i den där trygga famnen som finns någonstans och få höra dom där orden som säger att allt kommer att bli bra. Allt kommer att ordna sig. Du ska inte vara rädd..
Jag tänker, fast jag inte kan tänka klart just nu.
När man just fått lite stabilitet i stegen så kommer det en asfaltskant som gör så man faller mot marken igen..Och nu gör det ont i båda knäna. I hjärtat och i tankarna.

FAN!

jag vill inte. jag orkar verkligen inte. ta mig bort från allt!

Bjuder lite på mig själv i mitt just nu kaosartade liv. Som idag blev mer upp och ned vänt än innan! Helvetes skit oxå! Gör ont i magen, hjärtat har vridits om och ögonen dom är tårade..

jag saknar den där lilla fisen som bor nere i Skåne!

Sista 6 timmarna på jobbet idag, sen har jag semester. Underbart!
Första veckan ska spenderas i ett kokande Stockholm med Emma. Det är Pride och solen skiner iaf nu. :)